Psst!
Just nu håller jag till -> här <- , men få inte allt för höga förhoppningar nu. Min tid på internet kommer gå en tuff tid till mötes och mitt bloggande strycker med i smällen. Mer om det därborta!
Jag hittar snart hem igen
Hej, minns ni mig?
Jag blir lite smickrad om ni gör det, för själv har jag helt och hållet tappat bort mig själv nu. Jag och Pontus är back on track igen, och det är bra, för det är det enda som driver mig just nu. Idag blev jag rotlös igen efter ett enkelt telefonsamtal precis som för 2 år sen, så allt är en enda röra just nu, samtidigt som jag har börjat sjunka ner igen till den där frustrerande och hemliga depressionen som jag äntligen blev av med för lite mindre än ett år sen.
Med andra ord, allt är bajs och jag är såååååå deppig, jag måste tillochmed tillägna ett litet tack till min tålmodiga pojkvän som orkar stå ut med mig just nu. Det blir snart bra igen. Jag hittar snart hem igen. Tills vidare!
Jag blir lite smickrad om ni gör det, för själv har jag helt och hållet tappat bort mig själv nu. Jag och Pontus är back on track igen, och det är bra, för det är det enda som driver mig just nu. Idag blev jag rotlös igen efter ett enkelt telefonsamtal precis som för 2 år sen, så allt är en enda röra just nu, samtidigt som jag har börjat sjunka ner igen till den där frustrerande och hemliga depressionen som jag äntligen blev av med för lite mindre än ett år sen.
Med andra ord, allt är bajs och jag är såååååå deppig, jag måste tillochmed tillägna ett litet tack till min tålmodiga pojkvän som orkar stå ut med mig just nu. Det blir snart bra igen. Jag hittar snart hem igen. Tills vidare!
Älskade bloggläsare
Denna blogg kommer snart att tas bort, eller låsas, eller lämnas åt sitt öde. Orsaken är inte mer överaskande än att det är mycket för mitt bloggnamn, haha. Fridfiluxx låter och ser ut som något töntigt, påhittat som jag har hittat på för att ha något eget. Egentligen fick jag ju namnet för flera år sen av en kompis lillasyster, som ger allt och alla omkring sig lustiga smeknamn och grejer. Tog mig an det när jag inte hade någon egen fantasi. Och sen den lilla detaljen att emailadressen som detta konto är registrerat på (naruzeguana@hotmail.com) existerar inte längre.
Nog om det, min nya blogg kommer ändå inte ha ett särskilt mycket 'mognare' namn. Jag hör av mig när jag känner att ni är redo för den.
TJARÅ!
Nog om det, min nya blogg kommer ändå inte ha ett särskilt mycket 'mognare' namn. Jag hör av mig när jag känner att ni är redo för den.
TJARÅ!
Puff
Det här nyårslöftet om att börja blogga mycket mer, ja det går ju sådär... Sitter och känner mig obekväm i min nuvarande design också, den är så ren och fin och klar OCH DET ÄR INTE JAG liksom. Så jag ska snickra ihop en ny när jag väl känner för det, och då lär väl motivationen börja flöda igen.
Annars, vad som hänt och vad jag gör och så vidare:
G'night
Högstadiesnorungar
Ja. Hej hörrni. Jag lever. Men det är fan knappt alltså.
Jag sket i att praktisera på dagis, tänkte att barn är inte min grej och fick erbjudandet (eller blev omkullsnackad till) att praktisera med bildläraren på Vattudalsskolan. CHILLEDILL TÄNKTE JAG. Så gör vi.
Men herregud, MEN HERREGUD vad har jag gett mig in på? Att ta hand om gråtande, skrikande, bajsande småbarn gör jag hellre 20 timmar om dygnet än NÅGRA LEKTIONER OM DAGEN MED DESSA MONSTERSNORUNGAR. Jävla fans i helvetes... När jag gick på högstadiet var min klass en underbar samling av änglar, helt seriöst. Vi lyssnade tyst som tända ljus på lektionerna, respekterade våra lärare och var tillochmed som polare med vissa av dom. Att nivån på högstadieungars beteénden kunde ändras SÅ. DRASTISKT. sen dess gör mig rädd. SÅHÄR: FAITH IN HUMANITY LOST NOTHING TO DO HERE I DON'T WANT TO LIVE ON THIS PLANET ANYMORE NI VET. Fy fan i helvete.
LÄR ER ATT UPPFOSTRA ERA JÄVLA BARN ELLER TILLÅT LÄRARE ATT GE ERA SNORUNGAR EN SMÄLL PÅ KÄFTEN innan hela världen består av bortskämda, kaxiga och respektlösa idioter. Fyfan. Riktigt jävla upprörd är jag.
Jag sket i att praktisera på dagis, tänkte att barn är inte min grej och fick erbjudandet (eller blev omkullsnackad till) att praktisera med bildläraren på Vattudalsskolan. CHILLEDILL TÄNKTE JAG. Så gör vi.
Men herregud, MEN HERREGUD vad har jag gett mig in på? Att ta hand om gråtande, skrikande, bajsande småbarn gör jag hellre 20 timmar om dygnet än NÅGRA LEKTIONER OM DAGEN MED DESSA MONSTERSNORUNGAR. Jävla fans i helvetes... När jag gick på högstadiet var min klass en underbar samling av änglar, helt seriöst. Vi lyssnade tyst som tända ljus på lektionerna, respekterade våra lärare och var tillochmed som polare med vissa av dom. Att nivån på högstadieungars beteénden kunde ändras SÅ. DRASTISKT. sen dess gör mig rädd. SÅHÄR: FAITH IN HUMANITY LOST NOTHING TO DO HERE I DON'T WANT TO LIVE ON THIS PLANET ANYMORE NI VET. Fy fan i helvete.
LÄR ER ATT UPPFOSTRA ERA JÄVLA BARN ELLER TILLÅT LÄRARE ATT GE ERA SNORUNGAR EN SMÄLL PÅ KÄFTEN innan hela världen består av bortskämda, kaxiga och respektlösa idioter. Fyfan. Riktigt jävla upprörd är jag.
Ansiktsboken
Jag tänkte att vi skulle prata lite om fejjan idag. Communityn som alla använder men det känns inte riktigt som att någon gillar den. Det är världens hype just nu, överallt och ingenstans, på att klaga på sina facebookvänner. Och jag är inget undantag heller, jag spyr galla över mina facebookvänner på sidor där ingen vet vem jag egentligen är. Facebook är ju egentligen fantastiskt, hur hade man annars kommit så långt? 500 miljoner användare kan ju inte ha fel.
Men efter veckor, och veckor, och veckor med plågsamt tråkiga, onödiga, ingen-bryr-sig-statusuppdateringar från personer som kompisens schyssta släkting eller den där halvbekanta, trevliga personen och sådanna personer som man är alldeles för snäll för att ta bort, blir varje minut av detta facebook'ande bara mer och mer frustrerande. Jag ger liksom blanka fan i om du sitter på bussen på väg till stan. Eller att du just har hängt upp tvätten och ska gå och lägga dig, precis som du skrev igår, och i förrgår, och dagen innan det. Och listan toppas med en stjärnklar etta; dessa ständigt återkommande, kryptiska, mystiska och dystra uppdateringar om hur svårt allt är. Bryter jag datorn på mitten någon dag är det dessa människors fel.
MEN HERREGUD VISST ÄR DET LÖJLIGT ATT STÖRA SIG PÅ NÅGOT SÅNT? Hur meningsfulla liv kan vi ha om vi sitter och ägnar massa energi åt att tycka att alla är förjävliga? Ta bort facebook? Ta bort alla vänner? Så gärna så. Om det inte vore för att i dagens samhälle känns ett inaktiverat facebook-konto som ett socialt självmord. I somras fick jag ett tokryck och raderade hälften av mina vänner, gick från runt 300 till 150 alltså, för att jag ville inte vara VÄN med massor av människor som jag inte bryr mig om alls eller som inte bryr sig alls om mig. Min facebook blev mer privat, ungefär. Men facebook fungerar inte så, ordet 'vän' kan inte ha samma betydelse *in real life* som på facebook. Och så la jag tillbaka alla jag tog bort för snart ett år sen. Så nu kryllar min vägg av statusuppdateringar som får mig att vilja slå pannan i tangentbordet. Och så får det vara.
Men att hata facebook kanske bara är en trend, jag vet inte. Eller håller facebook på att dö ut? Knappast. Det löjliga hatet mot sina egna facebookvänner växer, men det gör också användartalet. Blir intressant att se hur Google+ planerar att ta över alla facebooks användare (för det kommer dom göra, garanterat. Det är ju GOOGLE). This is going to be interesting.
Men efter veckor, och veckor, och veckor med plågsamt tråkiga, onödiga, ingen-bryr-sig-statusuppdateringar från personer som kompisens schyssta släkting eller den där halvbekanta, trevliga personen och sådanna personer som man är alldeles för snäll för att ta bort, blir varje minut av detta facebook'ande bara mer och mer frustrerande. Jag ger liksom blanka fan i om du sitter på bussen på väg till stan. Eller att du just har hängt upp tvätten och ska gå och lägga dig, precis som du skrev igår, och i förrgår, och dagen innan det. Och listan toppas med en stjärnklar etta; dessa ständigt återkommande, kryptiska, mystiska och dystra uppdateringar om hur svårt allt är. Bryter jag datorn på mitten någon dag är det dessa människors fel.
MEN HERREGUD VISST ÄR DET LÖJLIGT ATT STÖRA SIG PÅ NÅGOT SÅNT? Hur meningsfulla liv kan vi ha om vi sitter och ägnar massa energi åt att tycka att alla är förjävliga? Ta bort facebook? Ta bort alla vänner? Så gärna så. Om det inte vore för att i dagens samhälle känns ett inaktiverat facebook-konto som ett socialt självmord. I somras fick jag ett tokryck och raderade hälften av mina vänner, gick från runt 300 till 150 alltså, för att jag ville inte vara VÄN med massor av människor som jag inte bryr mig om alls eller som inte bryr sig alls om mig. Min facebook blev mer privat, ungefär. Men facebook fungerar inte så, ordet 'vän' kan inte ha samma betydelse *in real life* som på facebook. Och så la jag tillbaka alla jag tog bort för snart ett år sen. Så nu kryllar min vägg av statusuppdateringar som får mig att vilja slå pannan i tangentbordet. Och så får det vara.
Men att hata facebook kanske bara är en trend, jag vet inte. Eller håller facebook på att dö ut? Knappast. Det löjliga hatet mot sina egna facebookvänner växer, men det gör också användartalet. Blir intressant att se hur Google+ planerar att ta över alla facebooks användare (för det kommer dom göra, garanterat. Det är ju GOOGLE). This is going to be interesting.
Bloggar
Jag är ganska dålig på att läsa bloggar faktiskt. Jag följer bara några få, väl utvalda (nästan bara personer jag känner) bloggar. Det är svårt för mig att bli så pass intresserad av en för mig helt främmande människa att jag kan följa personens blogg, vilket jag själv tycker är skittråkigt också... Tänkte bara länka och 'tipsa' om de ENDA bloggar jag följer just nu (länk i bilden);
Alla hjärtans dag
Glad alla hjärtans dag på er allihopa. Vare sig ni vill det eller inte. Jag ska tillbringa den här dagen till att städa och träna och sen gå på en romantisk middag på typ Sibylla med min kärlek!
Kjol säljes för 140 kr!
Med risk att göra min blogg till en liten bloppis vill jag bara meddela att jag har en sån här liten söt kjol till salu;
Storlek 38
140 kr (ord. 199 kr från ellos.se)
Kjolen är lätt och mjuk och har en bekväm smock längst upp som formar.
Någon som är intresserad?
Anledningen till att jag säljer denna är för att den är för stor för mig. Jag köpte den för en vecka sen och har bara provat den en gång, så den är knappt använd! Ligger i påsen som jag fick den med. Har köpt en i storlek 34 till mig nu istället, så jag skulle bli SKITGLAD om jag kunde bli av med denna :)
Kjolen är lätt och mjuk och har en bekväm smock längst upp som formar.
Någon som är intresserad?
Anledningen till att jag säljer denna är för att den är för stor för mig. Jag köpte den för en vecka sen och har bara provat den en gång, så den är knappt använd! Ligger i påsen som jag fick den med. Har köpt en i storlek 34 till mig nu istället, så jag skulle bli SKITGLAD om jag kunde bli av med denna :)
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLD FUCK YEA.
