fridfiluxx

Pectus excavatum

Sådärja. Jag har lovat så länge nu att prata lite om den här missbildningen. Det låter kanske dramatiskt att säga att jag har en missbildning, men det är vad det är. En missbildning i skelettet där bröstbenet är böjt och bildar en liten 'grop' i mitten av bröstkorgen (och i många fall, bland annat mitt så får man utsvängda revben på köpet). Enligt wikipedia förekommer detta hos 1-8 personer av 1000 så det är alltså inte så ovanligt som man kan tro (men jag kan ju inte låta bli att ibland muttra över att jag skulle vara en av dem) och det förekommer oftast hos killar. 

Wikipedias bild på en tonåring som har pectus excavatum, en väldigt grov sådan också.

Jag hade ingen aning om att jag var 'annorlunda' förrän jag var hela 14 år faktiskt. Jag visste att jag hade som en liten skål i bröstkorgen, jag hade märkt det när jag duschat liggandes och sett att det samlats vatten i bröstkorgen som inte runnit bort förrän jag ställt mig upp. Men jag trodde inte att det var något onormalt alls. Men när min dåvarande pojkvän kramade om mig bakifrån kände han att det var något konstigt med min bröstkorg. "Oj, men. OJ? Det går ju inåt?" sa han och lät sina fingrår åka ruschbana upp och ner för min bröstkorg. Han sa att han aldrig sett något liknande.

Och där förvandlades den vanliga 'skålen' som jag tyckte var lite rolig till något som skulle gnaga på mitt självförtroende i flera år framöver. Var jag annorlunda? Var det fel på mig? Som en känslomässigt instabil och osäker 14-åring började jag hata min kropp. Gud vad äcklig jag var. Jag ser ju helt störd ut, tänkte jag medan jag stod framför spegeln och försökte pressa in mina utvikta revben mot kroppen. Jag frågade mig själv om det inte räckte så illa som jag redan var, nu skulle jag vara missbildad också. Jag kände ofta, och ibland gör jag fortfarande det, att jag inte är hel. Att jag är ett undantag, att jag har en defekt som aldrig kommer kunna göra mig till en helt normal, snygg tjej. 

Jag började prata med min mamma en dag om det, som sa att sådär har jag varit sen jag var liten, men att det har växt med åren. Hon ville inte säga något åt mig, hon ville låta mig upptäcka det själv så sent som möjligt för att slippa det dåliga självförtroendet jag skulle få så länge det bara gick. Men att inse att man har en ren missbildning vid 14 års ålder var helt fel tidpunkt. Hur jag tog reda på att denna missbildning har ett namn minns jag inte, men jag hittade forum och trådar på internet där folk som led av samma sak kunde diskutera. Jag läste trådarna, men jag kommenterade aldrig. Jag fick veta att detta går att 'bota' med en operation, och redan där och då kände jag att saken var klar, detta ska helt enkelt åtgärdas. Trots de mardrömslika priserna och operationer som går ut på att bryta revbenen och med ett enkelt uttryck - göra om och göra rätt.

Men med åren har jag inte bara insett att jag kommer aldrig ha råd eller kanske ens våga (för att inte tala om hur länge jag får leva som handikappad och inte träna, lyfta på saker eller röra mig allt för häftigt) utan också lärt mig att tycka om mig själv som jag är - helt enkelt för att annars skulle jag inte stå ut med mig själv. Det är klart att jag inte är NÖJD med mig själv, jag tittar fortfarande i spegeln och önskar att jag hade fått se annorlunda ut, men jag mår inte ens en fjärdedel så dåligt av det som jag gjorde för några år sen. Det jobbigaste med min bröstkorg idag är väl att det känns som att brösten sjunker ner i gropen och försvinner och istället framhävs mina revben. I vissa väldigt tajta tröjor ser det ut som att jag har fyra bröst nästan. Och att det är jättesvårt för mig att ha en bh som sitter bra. Såhär ser jag ut;

Det är väldigt svårt att ta en bra bild och visa precis hur det ser ut samtidigt som man inte vill att det ska bli värsta utvikningsbilderna, så jag har gjort så gott jag kan. Känner mig fruktansvärt naken som visar er det här nu, men nu vet ni, om det är någon som har undrat!

Ahaaa! Min kompis Daniel har sådär, inte så grovt som på killen på Wikipediabilden, men när han "blåser upp" bröstkorgen ser det lite ut som att han extra bröst, eller inte bröst men... Det är svårt att förklara, men han brukar driva själv och säga att han har fyra bröst, men jag har aldrig trott att det var en slags missbildning. Jag trodde att han helt enkelt bara hade lite större revben eller något, men har aldrig sett det som annorlunda eller fult eller något.

Jag är en 16-årig tjej som också lider av detta. Jag ser precis ut som du, med utåtstickande revben och en grop. Jag har vetat om det sen jag var liten då två i min familj har likadant. Dock så har jag blivit mer medveten om det då brösten växt och så. Det försvårar hela ens vardag, men precis som du så är jag rädd för att göra en operation. Jag har varit hos flera läkare och kollat, och de har alla sagt att jag har ett grovt PE, och hur mycket jag än vill bli av med problemet så vet jag inte om jag är beredd att leva med stålbalkar i kroppen tills jag är 19, och dessutom genomgå ännu en operation för att knäcka revbenen rätt.

Jag är väldigt tacksam att du gjorde detta inlägg, det får en att inte känna sig lika ensam här i världen. Kram.