fridfiluxx

Försöker och skulle gärna klippa bort en del av mig själv nu, men jag vet ju att när jag är klar skulle knappt någonting finnas kvar. Jag har inte längre något eget träd att klättra i. 

Vad fan hände? Plötsligt är ni inga kvar. Och jag har ingenting, ingenting kvar här i strömsund att göra. Fyfan vad jag vill flytta nu, fyfan vad jag vill flytta nu. Ge mig en lägenhet i backe och jag flyttar direkt, säljer allt jag har om det ska vara så. För i strömsund finns det fan ingenting kvar, jävla äckliga skithåla.

Okej, idag låg jag i sängen och bara 'hade inget bättre för mig' tills Pontus kom hem från skolan. Planerar varje dag att kliva upp vid kl 11, alltså klockan ELVA, hur kan det vara så svårt? Att kliva upp mellan 11 och 12 är för mig som att kliva upp kl 7-8 för er. Har jag verkligen INGET viktigt att göra så kliver jag inte upp, är så jäkla tjurig när jag är nyvaken så jag blir fan rädd för mig själv, och så ligger jag kvar tills klockan nått 14-15. Jag måste göra något av mitt liv. 

Idag ska jag iallafall städa sönder lägenheten. Sortera kläder och go crazy med sopkorgen. Nu ska det bli fint här och imorgon ska jag gå och se till att jag får den där praktikplatsen, hur mycket min kropp än skriker efter att få sova och göra allt för att slippa vara uppe i en hop av dagisbarn hela dagarna... För det här med att ligga hemma och inte ha ett skit att göra om dagarna är fan inte värt det. 

Och vad gör ni med era meningsfulla liv då?

YAAAAAAAYYYY!!!!!111!!1♥♥♥ Fick min älskade riskokare idag som jag beställde nu i veckan, åh, åh vad glad jag är. Bestämde mig för att köpa en när det enda som fanns hemma att äta var ris, majonäs, smör och lite annat, och jag och Pontus tänkte (otaku-alert) att vi kan väl prova att göra risbollar? Så vi gjorde det, även om vi inte hade någon fyllning och det enda vi åt till var majonäs... Men det var faktiskt riktigt gott, så bestämde oss för att göra om det någon gång och köpa kyckling och sötsur sås till och sånt. Men jag kan verkligen inte koka ris (alltid pontus som får göra det), även om ris med currysås är det absolut bästa ätbara jag vet om, och då tänkte jag att nu är det nog, klickade in mig på netonnet och klickade hem samma riskokare som mamma hade när jag bodde hos henne. IhIhIHIHHIiihhhh yay!!!

Alltså åh, åh herregud åh. Jag kan verkligen inte välja bara TVÅ favoritlåtar. Jag har så många låtar som jag tycker är den bästa låten i hela världen att det inte finns alltså. Fast det är klart att det finns dom som är lite mer speciella än andra. Jag brukar tänka på att göra ett inlägg om musik som är mer än bara en melodi för mig, men tills dess får ni nöja er med dessa.

Saker jag tycker är avtändande... Den här listan skulle kunna göras 10 gånger längre än alla andra. Men förutom uppenbara saker alltså, som motsatsen av det jag skrev på den föregående listan och saker som svettlukt, dålig andedräkt osv... 

1. När en person inte är sig själv. När en person går helt efter på vad han eller hon 'hört att det funkar' eller gör sig till mycket. Föröker vara något man inte är. Till exempel; killar som försöker vara mera 'norrlänning' än vad dom verkligen är. Vi bor i jämtland, i mitten av Sverige för i helvete, tagga ner på norrlandssnacket och den där påklistrade manligheten. 

2. Människor som inte förstår eller kan ta ett nej. Hur tydlig man än är. Umgicks med en kille ett tag för några år sen, att han raggade på mig var ganska uppenbart men vi hängde iallafall, och en kväll började vi smsa (efter jag bokstavligt talat rymt ifrån honom på en fest och gått hem till mig) ;

Samma stund som jag bäddade ner mig i sängen igår kväll och förberedde mig för en lång, efterlängtad helg i min säng efter att ha åkt fram och tillbaka mellan backe, strömsund, dorotea gick mina planer i kras då telefonen ringde och jag behöver vara barnvakt från ikväll tills imorgon. Typiskt. Och imorgon blir jag meddragen på summerparty på folkan, dricka och ha kul med vänner antar jag, även om jag blir mer och mer opepp ju närmare dagen närmar sig. 'Ut och ha kul med tjejerna, ut och ha kul med tjejerna, ut och ha kul med tjejerna' matar jag min hjärna och försöker se fram emot det. Jag kanske behöver vara ute lite jag också, egentligen. 

Ny praktikplats har jag fått också, tror jag. På dagis. Har så otroligt blandade känslor över detta, ena dagen tänker jag "ÅH GUD vad jobbigt att vara uppe i massa BARN hela dagarna" och andra dagen är det "men hur jobbigt kan det vara att vara bland massa barn hela dagarna? piece of cake ju". Jag ska ge det ett försök iallafall, nästa vecka. 

Jag kommer iallafall vara i Strömsund från och med nu och minst en månad framöver. Ska bli så jävulskt skönt att inte bo i en resväska ett tag nu, även om jag trivs bäst i Backe. Och håll tummarna för att jag överlever kvällen och natten som barnvakt nu också!

Kom hem igen till min lilla lya sent igår kväll, slängde in lite kläder i tvätten, städade och försöka känna mig som hemma igen. Lite svårt då jag ska iväg imorgon igen, mest bara för att säga hej då till Simon riktigt eftersom han åker tillbaka till Stockholm igen på onsdag. 

Jag har haft hur kul som helst i Dorotea iallafall, spelat tvspel och ätit skräp och snackat skit dygnet runt ungefär, i flera dagar med några av världens skönaste människor. Tänkte ta lite kort också men glömde helt och hållet bort det, eftersom kameran på mobilen är så dålig... Tror jag köper en ny kamera nu när som helst, ja. Hm. Ska iallafall ägna denna kväll åt att flytta allt från gamla datorn till den nya, yay!

1. Initiativ. När någon verkligen är rakt på sak och visar vad personen vill utan minsta tecken på tvekan, det gillar jag. 

2. Spontanitet. Nu är jag också ett planeringsfreak, men när det gäller kärlek och sånt vill jag inte ha något schemalagt, allt ska bara komma när det gör det.

3. Säkerhet. Nervositet, rädsla, osäkerhet - NEJ. När någon är trygg i sig själv kan det nästan inte bli bättre. 

4. Egoism. Jag vet inte varför, men jag gillar när en person är lite småegoistisk. Kanske för att jag inte känner mig så ensam då, haha!

Att jag gillar att spela tvspel och att sova vet ni redan, så jag hade tänkt försöka berätta något ni kanske inte vet, något intressantare. Här är fem saker jag gillar att göra;

WOOOOOO! Sitter och skriver från mina nya dator just nu! Den är fin och funkar felfritt hittills, det enda är att det lär nog krävas ett tag för mig att vänja mig vid det jobbiga tangentbordet. Men det ska nog gå till sig. Här är iallafall 6 människor som jag tycker är snygga;

Sooooorry guys att jag fullständigt sket i den här listan i några veckor nu. Nu är jag tillbaka. Here you go.

1. Döden. På senaste tiden, den senaste månaden har jag haft de sjukaste och jobbigaste döden-tankarna någonsin. När jag var barn, från så länge jag minns tills jag var kanske 8 år gammal tänkte jag på döden väldigt mycket, jag önskade mig evigt liv och ville aldrig dö. På senare tid har det kommit tillbaka, men nu går tänkandet att en dag kommer jag faktiskt att dö. Jag kommer ju det. Det är så självklart och logiskt att man ska dö, det ska ju alla, men att tänka på att sitt eget liv inte kommer vara för alltid är lite läskigt. Och jag tänker hela tiden på att jag kan dö när som helst, jag har de senaste dagarna tänkt hur mycket som helst att det känns som att jag kommer dö snart? Jag kanske borde söka hjälp för detta.

2. Framtiden. Vem gör inte det? Jag tänker mycket på att jag inte har någon plan, och ändå trivs jag nästan med det. Jag tar allt i en lugn takt och tar året som det kommer. Jag tänker mycket på att jag längtar så äckligt mycket tills jag flyttar till en egen lägenhet (med egen ingång och toalett alltså. inte för att jag inte trivs här hos Evy, för det gör jag) eller tills jag flyttar ihop med Pontus. 

3. Boobies. Jag tänker ju på det här med min planerade bröstoperation varje dag, varför jag vill göra den och hur folk lär ska se på mig efter det. Jag gör det inte för att få en sexy-babe-stämpel eller för att bli utvikningsmodell, utan för att jag är 1. bröstfixerad och tycker att bröst är kvinnligt och fint och 2. jag tänker inte att ett par plasttuttar kommer att 'ta bort' mina flared ribs och min pectus excavatum-bröstkorg, men däremot göra skavankerna lite mindre drastiska. 

4. Vikt. Känner mig lite fåfäng och fjantig som lägger bröst och vikt efter varandra, men så är det. En av mina största rädslor i livet, så länge jag kan minnas, har varit att bli tjock. Som barn kunde jag må jättedåligt av att äta godis, mitt första minne av min viktnojja är från när jag var 6 år gammal och tittade på mig själv i spegeln utan någon tröja på mig och frågade mamma när hon gick förbi "mamma, varför är jag så tjock?". SEX ÅR GAMMAL.

I måndags klev jag upp halv 7 på morgonen, var vaken hela dagen men somnade likt förbannat inte innan kl 4 på natten hur jag än vände och vred mig i sängen. Det är som att jag har gått sönder, latat sönder min hjärna och kan inte bli trött längre. Jag kanske har sovit tillräckligt för en hel livstid nu, gud va tråkigt. Om jag kunde så skulle jag byta till mig min pojkväns epilepsi så att jag har en ursäkt att få sova hur mycket jag vill, och så han kan få vara vaken hur mycket han vill. Är det elakt att säga så? För, här har vi en som verkligen inte ser någonting skönt med att sova, och jag kan inte ens tänka mig hur man inte kan leva för att bara få - sova. Det är det bästa som finns. 

Den blev två veckor sen och ni får ju tänka er som att jag skrev den innan det blev 2012, så när det står 'i år' menar jag ju förra året. Ok?

Jag är inne i världens jobbigaste period just nu, jag kan inte sova även fast jag försöker förrän kl 6 på morgonen och jag kliver inte upp tidigare än 14 på dagarna, och jag njuter inte ens av det. Jag har ju ingen att dela mina nätter med nu då alla går skola.. Forever alone. Ska göra ett tappert försök i att kliva upp tidigt imorgon och INTE gå och lägga mig under dagen. Ska bli spännande att se hur det går. 

De senaste 2 veckorna har jag varit helt sjuk i huvudet. Inte nog med sömnrutinen, jag är mer prylgalen än någonsin just nu, jag ska ha en ny dator, ett 3DS, en massa spel (pojken har ju skaffat ett ps3 och jag lär ju köpa EGNA spel till HANS konsoll, heh) och snart har jag en ny kamera på ingång (nej, jag är inte rik, tvärtom så ligger jag på minus just nu då jag lånar pengar för att ha råd med detta... suck) och herregud. Kommer jag någonsin bli nöjd? En ny mobil vill jag ha också, se på fan. Min samsung som inte ens är ett halvår gammal. SNÄLLA NÅGON STOPPA MIG?

Under detta år som jag och Pontus har varit tillsammans har hans axel gått ur led 5 gånger (och det är ju alltså inte de första gångerna), med andra ord har han ganska stora problem med axeln och måste alltid tänka sig för lite extra innan han gör någon form av rörelse med sin vänstra arm. Första gången armen gick ur led under vårt förhållande var första gången Pontus skulle sova hemma hos mig (5 dagar efter att vi blev tillsammans, här slösar man inte på tiden). Vad som hände var inte mer än att killen skulle ta av sig en tröja, klick och så hamnade armen i en position som tillochmed jag kunde bedömma som felaktig. Ändå fattade jag inte hur allvarligt det var förrän tuffingen mumlade "töntigt att ringa en ambulans för en sån här sak...". Pontus ville få mig att försöka dra tillbaka armen men jag var alldeles för feg. Jag ville inte ens ta i honom av rädsla för att göra illa honom (haha, vad hände med den omtänksamheten??). Ja, första natten vi skulle tillbringa tillsammans slutade med att han fick åka in på sjukan i Östersund medan jag ägnade natten åt att sitta framför datorn, ensam hemma och vara besviken. Där och då trodde jag aldrig att jag skulle kunna skratta åt händelsen som jag gör nu, herregud vad less man blev! Men lite kul känns det ju nu.

De andra gångerna har varit under olika omständigheter, men det har aldrig krävts någon avancerad rörelse för att få axeln ur led, men jävlar vad det kan krävas för att få armen på plats igen. En natt i somras när vi båda var i backe fick vi ringa hit ambulans och förutom den timme som gick åt för att få dom att komma fram höll dom sen på i minst en timme innan det armen klickade tillbaka på sin plats igen. De gånger jag har varit med och sett någon dra tillbaka armen har Pontus fått ligga på ett bord med armen hängandes ner mot golvet medan någon drar den nedåt. Det är skitläskigt.

Inatt behövdes det iallafall bara ett litet glädjeskutt med viftande armar för att få axeln ur led (och både jag och hans mamma är rörande överens om att en axel ur led var nästan värt det bara för att få se Pontus göra ett glädjeskutt) på vägen hem från en fest, som vi gick ifrån utan att ha druckit. Trots en arm ur led fortsatte vi att gå hem medan vi funderade på att ringa efter en ambulans. Men när vi kom hem och Pontus mamma fick veta hur det låg till kom vi överens om att försöka fixa detta på egen hand, Pontus la sig på matbordet med armen som är ur led hängandes från kanten som i somras med vikter i handen, för att dra ut senorna... eller något. Efter en stund av lidande för Pontus började Pontus mamma dra i armen, men inget hände. Vi varvade mellan att prova, jag tog i allt jag kunde och drog armen nedåt, jag provade att dra armen utåt, men det kändes inte ens som att vi var nära på att få den tillbaka. När Pontus mamma bestämmer sig för att gå och ringa efter annan hjälp frågar jag Pontus om jag får prova att använda min egen kroppsvikt som tyngd på armen (som jag såg en tjej på sjukan göra när Pontus arm hade gått ur led på balen..), eftersom jag själv är för svag. Efter hans godkännande böjer jag hans arm som hänger ner från bordet i en 90 graders vinkel och trycker min egen tyngd mot armen, ner mot golvet och känner ett klick. Det hördes ingenting, men det kändes att någonting hände i hans axel. Varken jag eller Pontus tror att axeln har gått till rätta av det lilla 'klicket', men när jag släpper honom efter det för att låta honom känna efter visar det sig att armen sitter på rätt plats igen! Inte nog med att kvällen var räddad, inga ambulanser eller annat folk behövdes, utan gud vad stolt över mig själv jag blev! Speciellt efter att ha fått veta att jag är första vanliga inte-sjukhus-relaterade personen som fixat detta. JAG ÄR JU EN RIKTIGT JÄKLA HERO!?

Okej då, Pontus är riktigt jävla duktig och stark som låter oss hålla på och dra i hans arm och så när han har så ont också. Jag vet inte hur det är att ha någonting ur led, och jag vill gärna inte uppleva det heller. Jag inser nu att jag har gjort en stor grej av en liten sak, men jag är skitstolt och känner mig rätt häftig. Typ, 'är armen ur led babe? Låt mig fixa det, det är ingen fara". Ehe.

På E3 juni 2010 visade Nintendo upp denna skönhet, men inga tecken tyder på att de kommer släppa en konsoll i lila. Precis som att Nintendo visade upp Wii i 5 olika färger innan det skulle släppas, men under flera år fanns bara den vita på marknaden och nyligen har svarta och röda konsoller lanserats, mer än så är väl svårt att hoppas på då Nintendo har fullt upp med Wii U just nu. Gosh, jag vill verkligen ha den lila. 

ROSA ELLER VIT?!

Då var en ny dator beställd och jag får helt enkelt leva på hårdbrödmackor med vatten året ut om jag ska ha råd att tatuera mig och köpa en ny kamera på det också. Damn. Det blev ändå billigaste skiten (som inte är en miniPC/netbook) jag kunde hitta, en Fujitsu Lifebook AH 531 15,6" för 2490:- på cdon.com.


Pontus har varit så trött på mig de här dagarna som jag har ägnat åt att leta efter en dator som ska vara billig, bra, liten, snygg, kunna göra allt och helst ska den vara helt vit. Vilket inte finns. Allra, allra, allra helst vill jag ju ha en Sony Vaio inte bara för att det är 'kvalitetsdatorer' utan också... kanske mest.. för att dom är så himla fina. Men billigaste Vaio'n jag sett dessa dagar har gått på 4500:- ungefär. Min drömdator, en lila Vaio på 14" finns på netonnet.se, men 7000:- kändes lite väl saftigt för en dator som jag mest ska använda för att kunna stalka er på facebook.

Dessa, mina vänner, kan vara det bästa jag någonsin fått (tidig julklapp från Pontus bara för att jag ine kunde sluta klämma på dom på dollarstore, men jag fick inte börja använda dom förrän på julafton). Jag har aldrig varit en toffelmänniska, men dessa har jag använt så mycket så att det börjar snart bli missbruk. Helt fruktansvärt mysiga är dom. 50 :- på dollarstore och dom finns i 3 olika 'designer' (typ grodor, grisar och så dessa).

Mysimysimys ♥♥♥

Shit vad ALLA tatuerar sig just nu. Känns det som. Man kanske hade varit mera unik om man hade gett fasen i att gadda sig, hehe. Fast jag är helt vansinnigt nöjd över mina tatueringar, men jag planerar utbyggning på båda två. Först och främst mina körsbärsblommor på vänsterarmen,

 

Tänkte bädda ner mig i sängen och blogga sönder för er när jag kom hem och göra klart den där jävla påbörjade listan och visa vad jag har fått i julklapp och skriva massa onödigt tjaffs. Men livet bara 'lol nope', när jag kom hem lyckades jag rycka isär sängen och när jag gav upp med att fixa helvetet och satt mig vid datorn så vägrar den hitta ett nätverk, överhuvudtaget. Jävla skitdator. ARGH. 

Blir en ny dator snart, fans.. fan. Sånt har inte jag råd med. 

Förlåt.

Ni, mina vänner och bekanta, ni som är så jävla haj på det där med kameror. Om jag vill ha en snorbra, smidig och billig kamera, vad ska jag skaffa då?

Och när vi ändå håller på, vill jag ha en bra 15" som är billig. SPAMMA MED TIPS ÄR NI SNÄLLA ♥♥♥

Denna dag har jag förutom att ligga i sängen tills solen gått ner igen ägnat åt att ta mig själv i kragen och tittat på lite folkhögskolor på internet. Jag gick inte ut med särskilt bra betyg när jag lämnade gymnasiet, så tankar på folkhögskola, högskolor och universitet har bara fått mig att sucka och tänka att det är inget någon som jag skulle klara av. Av ren reflex ser jag mig själv som en person som ligger på den nivå att det bästa jag kan göra av min existens är att jobba på donken, ungefär.

Men jag är ändå inte den personen som sitter bakom datorskärmen dagar ut och dagar in och hatar allt och alla bara för att jag inte har något bättre för mig, och bara för att jag inte står ut med mig själv. Att jag tror att jag inte klarar av någonting ligger i att jag aldrig HAR klarat av någonting, eftersom jag aldrig har försökt. Jag är väl så rädd för att misslyckas att jag inte tar risken. "Jag kommer säkert inte ens få godkänt om jag försöker, lika bra att skita i det. Jag kommer säkert inte ens komma in på på den linjen, lika bra att skita i det. Jag kommer säkert inte komma in på den folkhögskolan, lika bra att skita i det" är vad min hjärna har sagt åt mig så länge jag har varit medveten om att det finns en framtid. Jag har aldrig tyckt synd om mig själv eller lidit av det på det sättet, jag har bara känt att så är det och det är inget mer med det.

Och nu när jag tittar på folkhögskolor och ser att man kan läsa upp de där kurserna som jag helt ärligt sket i när jag gick i gymnasiet SAMTIDIGT som jag kan ta kurser i teater eller fortsätta med bild och form känns det så perfekt att jag är helt övertygad om att jag har missat något. Såhär bra kan det väl inte vara. Jag är så osäker på vartenda ord jag läser i informationen att jag önskar att jag hade en kontrolant bredvid mig som kunde översätta varenda mening 'så att tillochmed jag förstår'.

Det här sättet att se på sig själv är ju vidrigt.

Jag brukar vara en jävel på att bestämma nyårslöften men är minst lika bra på att bryta dem. Det är bara en grej man gör, nytt år, ny människa. Att det blir ett nytt år är egentligen inget speciellt, jag vet inte ens varför vi räknar år om jag ska vara ärlig. Men varför är natten mellan den 31 december och 1 januari så speciell?

Det är liksom bara skönt att dela in livet i olika kapitel. Kapitel 2011 tog just slut, och det var ett... inte så spännande men ganska nyttigt kapitel. Kapitel 2012 har just börjat och jag undrar glatt vad det har att erbjuda. Det är helt enkelt mysigt att tänka att man ska bli en bättre människa för varje år (även om man för varje år inser att... det kommer man inte bli). Men jag har såklart nyårslöften för i år också. 

• Spara pengar, såklart. I år är det redan in progress faktiskt, till skillnad från alla tidigare år. Har tejpat ihop en O'boy-burk och skurit hål på locket där jag pillar ner alla småpengar och lite sedlar då och då.
• Fota mera, och i och med det blogga mera. Tänkte lägga vantarna på en fin kamera när jag har råd, och fota mera, blogga mera och föreviga fler minnen med andra ord. Tänkte blogga mer om annat än hej-idag-har-jag-inte-gjort-ett-skit-och-nu-måste-jag-gå-och-göra-inte-ett-skit...
• Gå ner i vikt, OCH LUGN NU jag ska bara få bort de ynka 4-5 kilona jag har lagt på mig under höstmörkret. Ok.

Under tiden som jag fortfarande suttit och försökt smälta att sommaren är över så hinner 2011 gå mot sitt slut. Året som just gick tog rekort i hur snabbt ett år kan gå, jag minns utan överdrifter hur jag, Pontus och gänget stod utanför Pontus lägenhet och räknade de sista sekunderna av år 2010 medan vi lovade varandra att det kommande året skulle bli det bästa någonsin som om det var igår. Och blev år 2011 det bästa året någonsin?

För mig, ja. Egentligen. Fast inte på det sätt jag trodde då. Jag hade bara ett nyårslöfte för 2011, men det var ett tufft löfte, och det var att inte låta mina handlingar styras av min rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Att hålla löftet gick gaaaaaaaaaanska bra. Även om jag inte har några särskilda awesome äventyr att minnas från året som gått, kan inte komma på mycket som har varit galet roligt eller så, så gud vad bra jag har fått må, gud vad allt har löst sig och blivit bra. Jag har flyttat hemmifrån, sjungit solo på scen och spelat huvudrollen i en musikal, tagit studenten, tillbringat massor av tid i Backe, varit på två konvent, haft riktig praktik för första gången någonsin (det närmsta ett jobb jag någonsin har varit med andra ord) och framför allt så har jag fått vara med min Pontus hela året. För mig har det varit det bästa året någonsin, och jag vill bara säga -

2012, BRING IT ON!