Ansiktsboken
Jag tänkte att vi skulle prata lite om fejjan idag. Communityn som alla använder men det känns inte riktigt som att någon gillar den. Det är världens hype just nu, överallt och ingenstans, på att klaga på sina facebookvänner. Och jag är inget undantag heller, jag spyr galla över mina facebookvänner på sidor där ingen vet vem jag egentligen är. Facebook är ju egentligen fantastiskt, hur hade man annars kommit så långt? 500 miljoner användare kan ju inte ha fel.
Men efter veckor, och veckor, och veckor med plågsamt tråkiga, onödiga, ingen-bryr-sig-statusuppdateringar från personer som kompisens schyssta släkting eller den där halvbekanta, trevliga personen och sådanna personer som man är alldeles för snäll för att ta bort, blir varje minut av detta facebook'ande bara mer och mer frustrerande. Jag ger liksom blanka fan i om du sitter på bussen på väg till stan. Eller att du just har hängt upp tvätten och ska gå och lägga dig, precis som du skrev igår, och i förrgår, och dagen innan det. Och listan toppas med en stjärnklar etta; dessa ständigt återkommande, kryptiska, mystiska och dystra uppdateringar om hur svårt allt är. Bryter jag datorn på mitten någon dag är det dessa människors fel.
MEN HERREGUD VISST ÄR DET LÖJLIGT ATT STÖRA SIG PÅ NÅGOT SÅNT? Hur meningsfulla liv kan vi ha om vi sitter och ägnar massa energi åt att tycka att alla är förjävliga? Ta bort facebook? Ta bort alla vänner? Så gärna så. Om det inte vore för att i dagens samhälle känns ett inaktiverat facebook-konto som ett socialt självmord. I somras fick jag ett tokryck och raderade hälften av mina vänner, gick från runt 300 till 150 alltså, för att jag ville inte vara VÄN med massor av människor som jag inte bryr mig om alls eller som inte bryr sig alls om mig. Min facebook blev mer privat, ungefär. Men facebook fungerar inte så, ordet 'vän' kan inte ha samma betydelse *in real life* som på facebook. Och så la jag tillbaka alla jag tog bort för snart ett år sen. Så nu kryllar min vägg av statusuppdateringar som får mig att vilja slå pannan i tangentbordet. Och så får det vara.
Men att hata facebook kanske bara är en trend, jag vet inte. Eller håller facebook på att dö ut? Knappast. Det löjliga hatet mot sina egna facebookvänner växer, men det gör också användartalet. Blir intressant att se hur Google+ planerar att ta över alla facebooks användare (för det kommer dom göra, garanterat. Det är ju GOOGLE). This is going to be interesting.
Men efter veckor, och veckor, och veckor med plågsamt tråkiga, onödiga, ingen-bryr-sig-statusuppdateringar från personer som kompisens schyssta släkting eller den där halvbekanta, trevliga personen och sådanna personer som man är alldeles för snäll för att ta bort, blir varje minut av detta facebook'ande bara mer och mer frustrerande. Jag ger liksom blanka fan i om du sitter på bussen på väg till stan. Eller att du just har hängt upp tvätten och ska gå och lägga dig, precis som du skrev igår, och i förrgår, och dagen innan det. Och listan toppas med en stjärnklar etta; dessa ständigt återkommande, kryptiska, mystiska och dystra uppdateringar om hur svårt allt är. Bryter jag datorn på mitten någon dag är det dessa människors fel.
MEN HERREGUD VISST ÄR DET LÖJLIGT ATT STÖRA SIG PÅ NÅGOT SÅNT? Hur meningsfulla liv kan vi ha om vi sitter och ägnar massa energi åt att tycka att alla är förjävliga? Ta bort facebook? Ta bort alla vänner? Så gärna så. Om det inte vore för att i dagens samhälle känns ett inaktiverat facebook-konto som ett socialt självmord. I somras fick jag ett tokryck och raderade hälften av mina vänner, gick från runt 300 till 150 alltså, för att jag ville inte vara VÄN med massor av människor som jag inte bryr mig om alls eller som inte bryr sig alls om mig. Min facebook blev mer privat, ungefär. Men facebook fungerar inte så, ordet 'vän' kan inte ha samma betydelse *in real life* som på facebook. Och så la jag tillbaka alla jag tog bort för snart ett år sen. Så nu kryllar min vägg av statusuppdateringar som får mig att vilja slå pannan i tangentbordet. Och så får det vara.
Men att hata facebook kanske bara är en trend, jag vet inte. Eller håller facebook på att dö ut? Knappast. Det löjliga hatet mot sina egna facebookvänner växer, men det gör också användartalet. Blir intressant att se hur Google+ planerar att ta över alla facebooks användare (för det kommer dom göra, garanterat. Det är ju GOOGLE). This is going to be interesting.
Kommentarer
Trackback
